Esbovikens pensionärsklubb


Esboviken Foto Virpi Renholm

Esbovikens pensionärsklubb är grundad 14.10.1976 och firade sitt 40-årsjubileum på hösten 2016, se mera nedan. Klubben har för tillfället över 100 medlemmar, som kommer från hela området kring Esboviken och Sökö.

Vi välkomnar gärna nya medlemmar!

Pigga pensionärer firade 40 års jubiléum

 

Solen sken för fullt in i Majvikens kongresshotells ljusa festsal när vi samlades onsdagen den 14.9.2016 kl 14 för att fira klubbens 40-års fest. Egentligen bildades Sökö svenska pensionärsklubb, som klubben då hette, 14.10.1976 men den soliga och varma septemberdagen var som gjord för en lyckad fest.

 

 Ordförande Gustav Båsk kom med  en hälsning från Esbo svenska  pensionärer r.f. i sitt välkomsttal.  Dagens tema - för 40 år sedan –  belyste han med en del exempel på  andra händelser från år 1976.

 

Majvikens kök hade 
verkligen bullat upp med den
godaste närmaten för säsongen.
I menyns läckra rätter ingick bl.a kantareller, sik, sallader,
hembakat bröd och äppel.

 

 

Sillen lockade fram ”Helan går” från det bord som kunde lita sig på förstärkning från Furorna och det bidrog till feststämningen!

Vi andra gnolade med...

 

 

 

I festtalet tog förbundsordförande Ole Norrback upp pensionärsgemenskapen som ett viktigt och mångsidigt verktyg i kampen mot ensamhet. Sången, musiken och föreningsliv och annan social samvaro är bra redskap för ökad livslängd och livskvalitet enligt undersökningar om svenskpråkiga pensionärers hälsa och livslängd. Men att också ökade IT-kunskaper kan motverka ensamhet är viktigt att komma ihåg. Förbundets verksamhet strävar därför också till att öka kunskapen och intresset för IT bland oss pensionärer. ”Tänk så trevligt att t.ex. kunna skypa med ditt barnbarn”, sade Ole Norrback.
 

Svenska pensionärsförbundet gratulerade Esbovikens pensionärsklubb för 40-års verksamhet.

Ole Norrback  
Marita Granholm 
Veronica Biaudet

 

 

 

 

 

 

 

Det har ju hänt en hel del i en 40-årings liv. Klubbens ordförande Marita Granholm berörde kort klubbens historik och så var det dags att dela ut förtjänsttecknen i silver med diplom och en ros till meriterade medlemmar:


Karl Gustaf Hagroos har varit medlem sedan  2001,
klubbens bokförare 2003-2013,
och därefter vår verksamhetsgranskare

 

Marita Granholm och Karl Gustaf Hagroos

 

 

 

Anne-Marie Lindholm 
har också varit medlem fr.o.m. 2001,
ordförande från år 2003 till år 2013
och sedan klubbens verksamhetsgranskare.

 
 

 

 

 

 

Berit Malmsten, medlem sedan år 2000,
  har varit klubbens värdinna i många år
 och också skött om teaterresor m.m.

 

 

Virpi Renholm blev medlem år 2002, och var genast med i styrelsearbete och sekreterare. IT-konsult också. Virpi flyttade år 2013 till Virkby men skötte ändå om medlemsregistret och klubbens hemsida. Silvermärket och diplom sändes brevledes.

 

Carl-Åke Wennström, hedersmedlem och vår klubbs "grand old man" alltid redo, har varit medlem fr.o.m. år 1997. Carl-Åke har gjort så mycket för klubben,
 dokumenterat förtjänstfullt klubbens verksamhet på film, webb och i skrift, arkiverat alla våra protokoll, m.m.

Marita Granholm, Carl-Åke Wennström, Gustaf Båsk

 

Dessutom fick Ulla Brantberg, Marjatta Kullberg och Heidi Walve var sin ros för sina mångåriga insatser som t.f. värdinnor vid klubbträffar. Klubbens hedersmedlem Maire Lindroos och klubbens "grand old dame" Christine Gammals uppmärksammades också med var sin ros.
 

Så var det dags för musik. En dubbelkvartett från Furorna sjöng oss rakt in i hjärtat.

 

Benita Åkerlund tilldelades  ESPs  bordsstander för sitt mångåriga engagemang i klubbens verksamhet. Benita har alltid ställt upp med programnummer på klubbens möten och tillställningar. Så även nu under 40-års jubiléet: 

Porkalaparentesen, tiden mellan åren 1944-1956, hade nämnts redan tidigare, emedan Majviken hade hört till det arrenderade området. Gränsen gick mitt i Esboviken, och Benita berättade nu för oss, hur det var att leva med Sovjetunionen som gränsgranne på andra sidan viken. Dels var det skrämmande för en 12-åring -  när hon såg de nya grannarna vandrande på Jorvasvägen mot Porkala, sprang hon hem med flätorna raka. Dels uppmuntrade situationen till en del äventyr, ja, till och med lite hyss, även om livet begränsades av nya, stränga regel. En stilla sommarkväll spelade man klarinett på högsta berget på Klobben som svar till oljud från andra sidan viken. Ett äventyr i sig var att simma till gränsen mitt i Esboviken och ligga där och flyta med tårna ”på utlandet” - förbjudet att korsa gränsen, så klart! Obemärkt blev dylikt ju inte, far i huset blev kontaktad av kommendanten och uppmanad att hålla barnen i tukt...

 

Charlotte Kerbs och  Leo Holmgren underhöll oss med evergreens från tiden vi var yngre – unga är vi ju alltjämt, åtminstone till sinnet. Med Höstvisan och Autumn Leaves kom ändå tankarna om hösten som är i antågande - vare sig vi vill det eller inte. 

 

Och visst trivdes vi: ”Det var sen en trevlig fest. Och så gemytlig!”